Skip to content

Sture Eckermann 

 Konstnär 1936-2000


Sture Eckermann 

målare totalist – hel i känsla och handling


Sture Eckermann var verksam som konstnär sedan slutet av 1960-talet och framtill sin död. Han växte upp under karga, hårda förhållanden och först som vuxen kunde han studera vidare, läste bland annat konstvetenskap och filosofi. Han började måla på svarta ytor av rädsla för färgens kraft. Så småningom övergick han till att arbeta i en ljus färgskala med lysande klara förtunnade färgkombinationer där färgen fick rinna över duken. I sitt sökande kom färgerna att alltmer framträda. Han använde sig av forskarens metodik, experimenterade med olika tekniker, utvecklade hela tiden måleriets form och tänjde på gränserna för sitt skapande.

I konsten behandlar Sture Eckermann människans livsvillkor, hennes känslomässiga hållning. I ett av våra samtal sa han; 

-I målandet går jag ut ifrån min egen inre själ, den avgör vad det blir. Det är som ett vulkaniskt utbrott och jag måste bringa reda i det som jag har ställt till med. Söka efter tecken, försöka identifiera strukturer. Sökandet är efter det okända, inte det kända. När man målar av fält huskroppar, natur är det en dubbelkopiering. Den första konstruktionen är redan gjord. Vi vet hur skogen och himlen ser ut. Nyskapande är inte en avbildning, inte heller en abstraktion av något, utan nytt i bemärkelsen okänt. 

 

Text av Christina Fossum.

Ett urval 

 Måleri av Sture Eckermann daterad 1999

Gron-01-02tvar
Rod-01-02-hojd

”Måleri är som skådespel musik poesi
då föds livstrådiska rytmer och varelser
urklipp av intryck och upplevelser
där råvaran är evig
där färger och former flödar
i ett oändligt skapande
i alla riktningar”
Sture Eckermann 1976

Nyskapande är inte en avbildning, inte heller en abstraktion av något, utan nytt i bemärkelsen okänt

Sture Eckermann 1978

Bla-03-02-hojd
Bla-01-02-hojd

”Det är som ett vulkansikt utbrott och jag måste bringa reda i det som jag har ställt till med

Sture Eckermann 1978

Sture Eckermann visar upp sitt måleri utanför sin ateljé i Vallentuna, i ett reportage för Dagens Nyheter 1972.

 

Eckerman2